När man ser tillbaka på bilder så ser man verkligen hur tiden går fort! Lille plutten :) Han hade inte fyllt 1 år på dessa bilder än. Man får se så mycket under tiden dom växer och lär sig så mycket nya saker :) Lille Leon plutt!   

Det är svårt när man måste fokusera på annat, men tankarna kommer alltid tillbaka. 

Ångesten och paniken är så stor emellanåt, men vad kan man göra? Man får försöka få ner dom, man får acceptera vad det är man har valt, man får leva med det, man lär sig att leva med det. 

Men hur, det är den stora frågan, kanske inte känner så här om några dagar, kanske känns en lättnad, vem vet. Men just nu i nuet har jag bara lust att rymma. Slänga benen på ryggen och dra. Men det går inte.

Jag har en gång ställt mig upp efter att blivit slagen, strypt, utsatt för sexuella övergrepp, hört hur andra sagt att jag ska ta mitt liv för ingen vill ha mig vid liv, jag har hört hur ful jag är. Men det ställde jag mig upp efter, så varför skulle jag inte klara detta? Att vinna över andra är lättare än att vinna över sig själv. 

Jag är otroligt tacksam för att jag har min sambo vid min sida och håller min hand, att jag har Leon som kommer och ger mig en kram, som skrattar och ler och fyller mig med så mycket värme. Jag är otroligt tacksam för att jag har resten av min familj som finns där och mina närmaste vänner som finns där, som frågar hur jag mår, och vill finnas där för mig. 

När man går igenom något riktigt jobbigt de är då man verkligen märker att man har människor som bryr sig om en. 

Något man måste tänka på är att dom som finns där för en när man har det jobbigt, någon dag kommer dom behöva dig.

Ta hand om varandra och låt inget få er att sluta kämpa för lycka, kärlek, framgång, vad det är du kämpar för.

Puss o kram på er <3

Den senaste nyheten är att barnbidraget inte kommer att höjas. 

Många reagerar på detta, många tycker att man inte klarar sig med 1050 i månaden till ett barn. 

Men vadå inte räcker till ett barn?!

Detta är ett bidrag, som vi ska vara jävligt glada över att vi har. Det är inte meningen att sverige ska betala för dina barn. Jag har levt jävligt jobbigt ekonomiskt, den dagen vi fick reda på att jag väntade barn pluggade jag och sambon var arbetslös. Vi har vridigt och vänt på varenda krona, till och med gått back flera tusen några månader. Jag har aldrig gnällt över att vi får för lite barnbidrag. 

Det är ett bidrag, en hjälp på vägen. Det ska inte betala för ditt barn. Vi ska vara jävligt lyckligt lottade som får denna peng varje månad. 

Sen hade det inte vart helt fel om den hade höjts, det säger jag inget om, men varför blir det sånt ramaskrik. 

Var nöjd med det du får och njut av dina barn/ditt barn. 

Ha en underbar torsdag! :)

ligger i sängen efter att dragit mig upp ur soffan. Kan inte sova men ändå orkar ja inte va vaken. Känner för mycket.

Dagarna känns så extremt långa just nu. Hoppas de känns bättre o jobba i helgen. Man slipper tänka så mkt, får bara hoppas de blir massa kunder ;)

Känns som om de är dags o städa i ordning så man kan fota Leon lite, dags o få lite nya bilder. Om han nu går med på det ;)

Är otroligt tacksam för att jag har honom ??

Vet inte vart jag ska ta vägen, varför hamnade jag här?

Jag vill fly, fly från detta, men de går inte. Jag vill att någon annan ska ta över, men de går inte. Jag får ta det, jag får leva med det.

En dag kommer jag acceptera mitt beslut, en dag kommer jag sluta tänka på det.

sitter här hemma och känner att jag bara måste skriva av mig.

När man en dag kommer till ett beslut man aldrig trodde man skulle komma till, så försvinner benen man står med, leendet försvinner och tårarna bara forsar. 

Men ibland måste man göra saker som inte alltid känns 100% bra, ibland gör man beslut som är rätt men på ett konstigt sätt så känns det inte så.

När en sådan dag kommer så känns de som om man får en stor smäll i ansiktet, hjärtat går sönder, men ändå är det de rätta man gör. Det kommer ta tid att få känna sig normal igen, men som ett världskänt citat "Med tiden läker alla sår"

Jag är otroligt tacksam som har så många runt mig som finns här för mig. Min sambo som stöttar mig genom allt, min son som alltid får mig att le även när jag storgråter, även han kommer och kramar mig när jag behöver det :) 

Jag har gått igenom mycket, så varför skulle jag inte kunna gå igenom detta. Jag är så pass stark att inget ska kunna sparka bort mina ben. 

Jag har kommit så långt bara detta året, från att gå från mammaledig till arbetslös till att få komma till ett arbete jag verkligen älskar. 

Jag har så mycket att vara tacksam för, men nu ett tag kommer jag inte vara samma person, det kan ta lite tid, men jag kommer gå till jobbet som jag älskar, jag kommer ha underbara stunder med min son, jag kommer jävlas med min sambo, men ibland kommer jag inte se så lycklig ut, men en dag så kommer det bli som vanligt. 

Ta hand om varandra <3