Tänkte dela me mig en underbar bild ja tog min lille plutt när han var nybadad.

Han inviger även sin nya badhandduk han fick utav oss i julklapp :)  (tog inte många sekunder förän den va nerkissad ;) )

Jag har skrivit tidigare, en lätt berättelse om min graviditet och en lätt berättelse om min förlossning.

Så nu tänkte jag fortsätta med ett avslut om efter förlossningen.

Lille Leon hade äntligen kommit till oss, vi fick äntligen se honom live. 

Lyckan är obeskrivlig. Helt underbar känsla. ♥

Eftersom jag fick sånna rejäla bristningar under förlossningen så skulle dom sy mig.

Dom kunde inte bedöva tillräcklig pga att det var så långt in, så dom skulle försöka ändå.

Även fast jag hade det mest underbaraste som låg på mitt bröst så var smärtan hemsk!

Så efter många om och men så blev det operationsbordet. )Vilket jag fick höra ifrån min barnmorska att dom skulle lagt mig där direkt när det var så djupt. )

Första gången jag fick spruta i ryggen då man inte kände någon från mellanryggen ner till tårna. och även första gången jag ligger på operationsbordet vaken hela tiden ;P

Vi låg kvar där nere resten av natten innan vi åkte upp till BB-rummet. 

För vi skulle ju få födelsedagsfika innan vi åkte upp, och jag fick varken äta eller dricka förräns jag kunde röra foten igen :)

Det blev inte många timmar sömn första dygnet, man kunde inte sova, man låg och kollade på den lilla ängeln som låg i sin lilla "vagn". 

Värken var hemsk! Jag kände inte av några sammandragningar, men där dom sytt, usch. Men jag hade väldigt otur ett tag. Vi åkte hem dagen efter, och allt gick jättebra med Leon :)

Men jag mådde så sjukt dåligt, hade så ont, att jag var sängliggandes, kunde varken stå eller sitta. 

Men jag fick tillslut en bra förklaring över det hela, stygnen var irriterade, så då var det såpabad tre gånger om dagen 20 min varje gång. i början måste jag ha sett förjävla rolig ut när jag försökte sätta mig i badkaret :P haha.  Det var inte lätt när man ammade :P men en gång satt jag till och med i badet och ammade :P 

Kan ju säga att det hjälpte :D så det var mycket svårt att tänka sig o sluta, för man var ju rädd för att det skulle komma tillbaka. 

Men det var så skönt när jag kunde finnas där för Leon ordentligt, först fick min sambo springa o ge mig leon när han skulle äta även när han skulle iväg o jobba. så när jag var själv hemma gick jag bara upp o bytte på honom, åt det som fanns i närheten, haha de vill säga chips, kakor o godis. Men lite fick man i sig. 

Sen när det blev bra så åkte jag på urinvägsinfektion, vilket nästan bara var väntat :P 

Och när de va över så blev de en annan infektion. Ja jag höll på o ge upp, om jag inte hade haft min underbara familj :)

Sen blev det bra (trodde jag)  men då åkte jag på en inflamation i handleden :P och sen rejäl nackspärr. Men det är mycket bättre :) 

Är ännu inte bra i stygnen, inflamation, så tabletter igen :P haha Jaa, va ska man säga :P

Tur att man får en sånt underbart mirakel.

Under både graviditeten och efter genomgick man även en händelse i livet mycket psykiskt. Mina föräldrar gick i sär, vilket tog en hårt när man skulle snart få egen familj. och det blev inte lättare tyvärr. men nu har det det lugnat sig o jag har konstaterat att jag måste fokuser på min lilla familj ♥

Leon har och är världens underbaraste liten kille. Han har haft lite problem med magknip, men annars är han helt underbar ♥

Gråter knappt, bara säger till (gnäller lite) när han är hungrig, trött m.m. 

Han tog flaska direkt första gången, så de va inga problem för mig o jobba lite :)

Nätterna är lugna :) Dagarna är fyllde me massa lek o bus :)

Nu när det "bara" stygnen som kan bli helt bra, allt är underbart nu annars, jag kan njuta av mitt lilla mirakel, min underbara lilla familj. 

Så om jag skulle bedömma min graviditet, förlossning och efter förlossning (som har me min kropp och själ)

så skulle de inte få så högt betyg :P haha 

Men att genomgå all detta var så helt klart värt det, för vår underbara son skulle jag kunna genomgå 5 resor värre än detta. Han är värt allt ♥