Satt och kollade på filmen IRL nyss och det är en sjukt bra film, som alla andra filmer som handlar om mobbning.

Dessa väcker minnen, vilket är jobbigt, men man får en bekräftelse att det som gjordes var inte okej. Det värsta är att det pågår sånna här saker varenda jävla dag. Det gör mig så sjukt förbannad!!

Jag har gått vidare, det har jag, men jag kan fortfarande få den där känslan ibland, och den känslan kan man inte få bort. 

Man säger att man ska förlåta, men varför förlåta när man inte får en ursäkt, en förklaring till varför. Förlåta har mycket med sig själv att göra också, men jag har försökt, men jag förlåter inte, jag kommer aldrig förlåta. Jag har inte ens förlåtit mig själv för att jag inte stod på mig, att jag inte slängde upp dom på väggen och sa ifrån. Så förlåta? Nej. 

Att blivit inslängd i stenväggar, blivit jagad och sedan fått stryptag, hört hur ful och fet man varit, hånad, blivit tillsagd att gå till talpedagog, fått höra att man ska ta sitt liv och ingen skulle saknat en, falska rykten som gjort att man inte gick på en begravning som jag ångrar varje dag, sexuella övergrepp, retad pga tandställning, ja jag kan nogt fortsätta ett tag till... 

Men det bästa av allt är att jag vann trots allt. Jag står här idag, ser mig själv på ett annat sätt, jag har världens underbaraste son, jag kämpar varje dag för saker jag tror på och tycker om. Jag har vänner som är helt jävla underbara, som tar mig för den jag är, oavsett vad jag gjort, vad jag vart med om. 

Jag är stolt för den jag är idag. 

Det är lätt och säga det men Ta INGEN skit!

Du är unik! Alla är vi unika! Så tar vara på varandra, de finns ingen mer du. 

Du är vacker, älskvärd, värd att vara lycklig, underbar, stark, du är den bästa. 

Du är du, ingen annan, du är värld precis lika mycket som alla andra. 

En stor bamsekram till DIG! :)