Jag tänkte berätta lite om min tid under graviditeten. 

Den dagen vi fick reda på att jag var gravid var mycket chockande, det var inget planerat och paniken kom.

Jag studerade och min sambo var arbetslös. 

Efter att chocken hade lagt sig så blev allt så positivt, min sambo sökte alla jobb som gick och jag blev bara större :P 

Efter en månad hade min sambo skaffat sig ett jobb. Han ringde runt flera företag varje dag och skickade in ansökan. Och till slut så fick han komma på arbetsintervju. :) Han är en riktig karl! ;)

I början av graviditeten mådde jag illa, men spydde inte så mycket, som tur var ;) 

Dock var ju inte illamåendet någon höjdare men :P 

Yrsel hade jag mycket, och balansen var inte där den skulle ;)

Något som minst uppskattades av min sambo var mitt humör ;) Ena stunden var jag glad, sen ledsen eller arg.

Kan ju säga att det var ju även jobbigt för mig ;) 

Något jag minst tyckte om var den hemska halsbrännan jag hade från juni tills jag födde (14sep)

Den var hemsk, vaknade varje natt av att den var hemsk! Använde mig av sån där dryck som man ska ta, men i slutet hjälpte det inte. Då var det bara o acceptera det :P 

När vi fick se vår lille skrutt första gången var sjukt häftigt. Dock fattade jag inte något förrän vi kom ut från sjukhuset. Vi hade länge sett framemot ultraljudet. Även fast jag var livrädd och nervös, jag hade fått för mig att det var en tumör som växte i magen :P Så det första jag sa till min sambo när vi såg skrutten på skärmen var "Det är inte tumör" haha ja man kan va lite knäpp ibland. 

Sen fick vi åka in och göra ultraljudet en extra gång pga att jag har medfött hjärtfel så då skulle hjärtat kollas extra. Så då fick vi med oss ännu mer bilder ;)

I början av kontrollerna var allt bra :) Men när slutet närmade sig av graviditeten så blev mitt blodtryck högre.

I början var det ändå någorlunda stabilt, det sjönk när jag hade vilat i några minuter så då var de ingen fara plus att jag inte hade någon protein i urinet. 

Blodtrycket blev inte bättre så barnmorskan ringde sjukhuset.

Jag fick åka in en sväng på antentalavdelningen (där man gör ultraljud) för att kolla så allt var bra med lillen.

Allt visade sig vara helt normalt :) Han växte som han skulle och allt var bra med honom.

Så jag kunde åka hem igen i lugn o ro :)

Sen blev det bara värre, huvudvärken kom och protein visades finnas lite. 

När jag var i vecka 38 låg blodtrycket på 145/100

Det var bestämt att dom skulle göra en hinnsvepning denna gången eftersom blodtrycket inte vart bra ett tag. 

Om hinnsvepning

Det utförs av barnmorska eller läkare. Han eller hon gör en inre undersökning på dig och ”sveper” samtidigt med fingret runt livmoderhalsen (cervix). Syftet är att lossa hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.

Jag fick åka hem och barnmorskan skulle ringa sjukhuset igen.

Jag var sjukt rädd och nervös, tårarna tryckte jag tillbaka när jag tog bussen hem.

Hemma väntade sambon och han lika nervös. 

Då var det att sitta och vänta på att barnmorskan skulle ringa. 

Till slut! Äntligen ringde hon!

Hon berätta att jag skulle in till förlossningen så skulle dom kolla mig där, så jag skulle packa väska ifall jag fick ligga kvar. 

När jag kom in dit, då gjorde dom samma undersökningar som förut, och blodtrycket var detsamma som förut. 

Jag skulle stanna kvar, så jag fick ett rum på bb-avdelningen (ett eget tack o lov ;D ) 

Jag lades in en måndag. Jag låg där tills jag skulle föda.

Blodtrycket gav sig inte, huvudvärken gav sig inte och protein i urinet blev tydligare. 

Dom tog blodprover ibland. Blodtrycket tog dom 3 ggr om dagen. och gjorde CTG-test en gång om dagen. Det är en apparat som läser av sammandragningarna och barnets hjärta.

På tisdagen så blev allt mycket värre. Huvudvärken var extrem! Jag ringde på larmet, o bad om huvudvärkstablett. Då gjordes blodtrycks-kollen. då låg övertrycket på 170 och undertrycket 95 har jag för mig.

Lite osäker på hur undertrycket låg. 

Dagen efter bestämdes att det var dags för igång sättning då jag fått havandeskapsförgiftning.

Lillen mådde bra, det var bra jag som var sjuk. 

Det gjordes på torsdagen klockan 10.00 Genom att sätta en "ballong" innan för livmodern som ska trycka på som om det vore barnets huvud. Och när man är öppen 3 cm har jag för mig de var, så åker den ut och då åker man ner till förlossningen. 

Så klockan 16.20 åkte jag ner till förlossningen.

Mer om förlossningen skriver jag i annat inlägg. :)

Jag var sängliggandes i en månad under graviditeten, vilket var sjukt jobbigt. Men låg inte så skönt i slutet så man hade liggvärk. Mådde mycket dåligt över att min sambo fick göra allt här hemma, men han var så orolig för mig och lillen så han tvingade mig att ligga. :p Vilket jag egentligen inte ville ;)

Det var lite av min historia. Orkade inte skriva med allt :P det blev ju endel ändå :P

Hoppas jag inte tråkade ut er ;) 

Här kommer en gravidbild ;)