Det är svårt när man måste fokusera på annat, men tankarna kommer alltid tillbaka. 

Ångesten och paniken är så stor emellanåt, men vad kan man göra? Man får försöka få ner dom, man får acceptera vad det är man har valt, man får leva med det, man lär sig att leva med det. 

Men hur, det är den stora frågan, kanske inte känner så här om några dagar, kanske känns en lättnad, vem vet. Men just nu i nuet har jag bara lust att rymma. Slänga benen på ryggen och dra. Men det går inte.

Jag har en gång ställt mig upp efter att blivit slagen, strypt, utsatt för sexuella övergrepp, hört hur andra sagt att jag ska ta mitt liv för ingen vill ha mig vid liv, jag har hört hur ful jag är. Men det ställde jag mig upp efter, så varför skulle jag inte klara detta? Att vinna över andra är lättare än att vinna över sig själv. 

Jag är otroligt tacksam för att jag har min sambo vid min sida och håller min hand, att jag har Leon som kommer och ger mig en kram, som skrattar och ler och fyller mig med så mycket värme. Jag är otroligt tacksam för att jag har resten av min familj som finns där och mina närmaste vänner som finns där, som frågar hur jag mår, och vill finnas där för mig. 

När man går igenom något riktigt jobbigt de är då man verkligen märker att man har människor som bryr sig om en. 

Något man måste tänka på är att dom som finns där för en när man har det jobbigt, någon dag kommer dom behöva dig.

Ta hand om varandra och låt inget få er att sluta kämpa för lycka, kärlek, framgång, vad det är du kämpar för.

Puss o kram på er <3