Sitter här och försöker få något vettigt svar ifrån min handläggare på arbetsförmedlingen, men än så länge känns det inte så hoppfullt. 

Jag skrev in mig i oktober förra året. Fick information om att jag skulle få vänta 14 månader för att få någon hjälp av dom och ersättning för arbetslöshet. Det var ett stor hugg i ryggen. 

Gick därifrån krossad. Mina föräldraledighetsdagar är slut och jag har fått börjat ta utav min sambos dagar. 

Jag står här inte bara utan ersättning, även ingen hjälp. 

Dom frågade mig vad dom kunde hjälpa mig med, jag svarade "Ja, jag behöver komma ut på praktik och få kassavana."

Ja vad får man för svar "Vi kan inte hjälpa dig med det" 

Varför, jo det ska ja berätta. Jag har en utbildning, jag har ingen ersättning och jag talar svenska. 

Pga det är inte jag värd samma hjälp!! Dom slänger upp en på en jävla dammig hylla.

När man väl får den hjälp som finns att få så är sverige underbart, men sen när dom nekar en så är det inte alls så kul. Jag har alltid skött mig, hållt mig till reglerna, och så vet man många som inte gjort det och dom får hjälpen inte jag får. Det värsta av allt är att jag vet att det finns dom som sitter i samma sitts som jag.

Jag sa till handläggaren som skrev in mig att jag känner mig inte de minsta lika värd som de andra som får hjälpen.

Men de va inte någon vidare respons man fick på det. 

Nu sitter man här med en son som börjat dagis, 15timmar i veckan. Vilket blir ca 1000:- i månaden i föräldrapenning, sambo som arbetslös men som tur är fått hoppa in och jobba emellanåt. Men jag är jävligt glad över att jag fortfarande kämpar, kämpar emot allt. Jag går upp varje morgonen och kämpar :) 

Tänk om man kunde få ett mail ifån handläggaren där det stod att han som skrev in mig har gjort fel. Men drömma ska man ;) 

Ha en underbar torsdag:) Snart ska jag iväg och hämta sonen som inte alls tyckte de va kul att mamma lämnade honom idag.